Paniken när ens barn skriker

Hejsan Fina!

Jag tror att nästan alla har varit med om att ens barn skriker och man vet inte vad man ska göra. Man vill bara kasta ut ungen genom fönstret (men självklart gör man inte det)❤️ Min BM berättade att detta var normalt, framförallt i början när man lär känna sitt barn.

Man vet ju inte varför barnet skriker, det är det enda sättet de kan berätta att något är fel men det kan vara så mycket olika saker. En blöt blöja, hunger, övertrötthet, över- eller understimulerad, söker närhet ont i magen m.m. Och innan man hittar vad det är så kan det vara fruktansvärt jobbigt.

Jag är så lyckligt lottad som har en sambo som är hemma så pass mycket som Sebbe är. Han är i skolan max 4 dagar/veckan och då 3,5h per gång (oftast inte ens så mycket). Det gör att vi kan avlasta varandra när Haylie skriker för mycket. Det gör också att vi kan låta varandra sova när vi ser att den andra behöver det. Vi har båda skickat in den andra i sovrummet när vi ser att det håller på att brista för den andra. Vi är lyhörda och hjälper varandra för att kunna avlasta när det blir för mycket.

Det är en stor omställning att helt plötsligt få ett  barn hemma. Och att dessutom ha en liten person som bara kan kommunisera genom skrik. Det är tufft och påfrestande, mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Vi båda har känt oss som dåliga föräldrar redan, och vi båda har brytit ihop i tårar redan. Men så är det, och det får vara så. Det är okej! Vi kommer lära oss hennes språk så småningom, men det tar lite tid❤️

Jag ska även tillägga att Haylie har verkligen inte kolik, och hon skriker inte hela tiden. Hon är faktiskt väldigt lugn och sover bra. Men de gånger hon skriker i panik så gör det verkligen ont i kroppen, och det gör ont i en att inte förstå vad hon menar❤️