Hejsan Fina!
Haylie har kommit in i en period då hon är ganska svårsomnad, och när hon väl somnat så skriker hon om nätterna (Hon vaknar oftast inte) Men hon skriker i sömnen.
igår var inget undantag, och hon var dessutom mer krävande än vanligt. Jag som vanligtvis är ganska lyhörd och gör allt för att förstå Haylie, var helt slut och trött (Vilket resulterade i att jag inte snappade upp hennes signaler). Efter 2h så sätter jag mig med henne i soffan (Då har jag testat allt) Sjunga henne till sömns i famnen, vagga henne i vagnen, sjunga för henne i sängen, spela vaggvisor på mobilen. Allting som brukar funka.
När jag sätter henne i famnen så känner jag det.. stackars tjej har ju bajsat!! Jag går och byter på henne, och tjejen som i vanliga fall skriker konstant när hon ligger på skötbordet, ger mig istället världens leende och en väldigt lugn blick (Som säger ”Tack Mamma!! Du förstod tillslut”).
Jag fick så dåligt samvete och ont i magen. Började tänka för mig själv, Om jag var ensam i ett land där ingen förstår mitt språk samtidigt som jag inte kan röra mina armar (Hur skulle jag då förklara för människan bredvid mig vad jag behöver ha sagt? Det är ju precis så Haylie har det. Det är verkligen inte lätt att vara bebis, och att vara mamma är ett heltidsjobb som detektiv❤️
Kram,
J
