Hejsan Fina!
Jag förstår nu vad folk menar men att skaffa barn gör att man ständigt har en oro i kroppen. Jag har inte ens fött mitt barn än och jag har en oro i kroppen som jag aldrig upplevt tidigare. Äter jag rätt? tränar jag för lite? Kan jag utföra dessa uppgifterna? Tänk om jag trillar ner från stegen. Och oron är alltid densamma, kommer jag förlora mitt barn? Det är så konstig känsla, för jag har inte ens träffat Baby-Rose ännu, men jag är redan så otroligt kär. Jag har aldrig känt en sån kärlek i hela mitt liv.
Men jag vet också att all denna oro är vanlig, och jag försöker hålla mig cool lugn. Jag försöker att inte tänka på vad som kan hända utan istället njuta av de tiden jag är i. För hur jobbigt det än må vara med illamående och trötthet, så är det den absolut bästa känslan i världen att bära på ett litet liv.
Men idag så tog oron över. Jag har haft kraftigt ont i magen i flera dagar och hade även upplevt feber de sista 2 dagarna. Men tänkte att det är normalt att man får ont när det växer. När jag kom till jobbet så gick jag på toaletten och kissade blod, inte mycket men tillräckligt mycket för att skapa en kraftig oro i min kropp. Jag ringde 1177 och berättade, hon svarade att blödningar är vanligt under graviditeten, men på grund av att jag upplevt magont och feber i samband med det så tyckte hon att jag skulle åka till akuten.
Jag ringde till Sebbe som mötte upp mig på Akuten, jag grät i bilen hela vägen från jobbet och kunde knappt prata med sköterskan. Hon lugnade mig med att det är vanligt, men att det är viktigt att kolla upp då man vill vara säker. Nä jag kom in till gynekologen så satt jag fortfarande och grät. Det visade sig vara en blodsamling i min mage som hade läckt ut, i vanliga fall så tar kroppen hand om det själv men i mitt fall så hade det läckt ut. Detta händer i vår kropp ständigt både under graviditet men också när vi inte är gravida (ägglossning). Jag åkte hem med Sebbe och vi kramades hela kvällen. Han släppte inte mig, och klappade magen flera gånger. Man insåg att ens liv kan vändas upp och ner på bara någon minut och man blir påmind om att livet är så skört.
Jag är oerhört tacksam att bebisen fortfarande mår bra, och jag är oerhört tacksam över att vara gravid. Såna händelser får en alltid att tänka på livet en extra gång. Hur vi inte kan styra saker och ting, utan det enda vi kan göra är att njuta av tiden vi har.
Kram,
Jessie
